Om förståelse och förändring, digitalisering och analogier, barn, mobiltelefoner och cyklar

Om förståelse och förändring, digitalisering och analogier, barn, mobiltelefoner och cyklar

Förståelse är ett av våra favoritord. Det har två relativt olika betydelser men vi skall se att de faktiskt sammanfaller så småningom.

Den första betydelsen är nära det vi kallar empati. Vi säger oss förstå en annan människa när vi kan sätta oss in i hur en viss situation ser ut ur hens perspektiv. Det betyder inte att vi håller med eller ens sympatiserar – bara att vi kan föreställa oss hur det ser ut ifrån ett annat håll. För övrigt är just begreppet ”föreställa sig” naturligtvis bara en variant av ”förstå”.

Den andra betydelsen är mer kunskapsnära. Vi säger att vi förstår procenträkning eller förstår hur ett flygplan kan flyga. I det fallet betyder förstå att vi har en så bred insikt i det vi talar om att vi kan fylla i pusselbitar som fattas. Så här:

Säg att du vet att tre av Hallands åar heter Lagan, Nissan och Ätran. Du vet också att de rinner från Tahesjön, Månsarp och Gullered och att de slutar i Snapparp, Halmstad och Falkenberg, tre orter vid Kattegatt.

Nu kommer någon och säger att den fjärde ån heter Viskan och att den rinner från Snapparp till Gullered.

Om du ”bara” kan de tre första åarna skulle du möjligen tro på den utsagan.

Om du förstått skulle du däremot inse att den fjärde ån säkert kan ha många spännande sträckningar – men den kan inte rinna från Snapparp till Gullered.

Vi tänker inte utveckla det resonemanget här – men det illustrerar skillnaden mellan att kunna och att förstå. Nu visar det sig att den här andra betydelsen av förståelse egentligen är väldigt nära släkt med den första. Att förstå något betyder helt enkelt att se hela bilden. På engelska säger man ”understand” och ordet ”under” betyder då ”intill, mellan, mitt i” och är alltså släkt med latinets ”inter” och ordet ”antar” på Sanskrit (som också betyder bland, emellan).

Det där var den språkliga introduktionen till det här nyhetsbrevet. Den syftar egentligen till att slå fast att den som förstår något kan fylla i luckor som ännu inte är kända. Och ännu mer spännande – om en företeelse kan förstås på två olika sätt så kommer luckorna att fyllas i på två lika olika sätt.

Just nu håller en fysisk och analog förståelse av världen på att ersättas av en virtuell och digital. Att det händer är en följd av teknikutveckling, precis som i stort sett alla andra paradigmskiften genom historien. Vi får bättre teknik och kan därför förstå världen på ett annat (och bättre?) sätt. Det här är sant på samhällsnivå men det är också sant på individnivå.

Ta elektricitet som exempel. Elektricitet förstärkte våra muskelkrafter på ett sätt som bara kan kallas magi (om man hade sett det i förväg).

Under en relativt kort period hade vi tre ”förståelsegenerationer” i Sverige.
En pre-elektrisk, en mid-elektrisk och en post-elektrisk.

Den första betraktade kroppen (människans, hästens eller oxens) som alltings mått. En dagsmarsch, en hästkraft, en nypa, en mansålder. Så förstod man världen.

Den andra generationen förstod hur människor skulle kunna få superkrafter med hjälp av elmotorer. Vi skulle kunna välta hus och dra upp träd med rötterna. En människa skulle kunna uträtta tio dagsverken. Om dagen!

Den tredje slutade häpna över superkrafterna och blev i stället helt upptagen med att fundera på vad människor skulle göra i stället för att välta hus och dra upp träd med rötterna. Nu när det inte längre är vare sig svårt eller imponerande. Den tredje generationen kan bara finnas när den andra generationens synsätt och förståelse blivit trivialt.

Den som fortfarande gapar i stum förundran över ett tåg mellan Eslöv och Sjöbo kan inte föreställa sig hur man skulle kunna skapa en global fredsrörelse.

Den första generationen reste inte från Eslöv till Stockholm
Den andra generationen reste från Eslöv till Stockholm om det behövdes
Den tredje generationen reste från Eslöv till Stockholm för nöjes skull

Och där börjar nästa reflektion. Nu har vi gradvis börjat inse att det här resandet inte alls är gratis. Men det är egentligen inte energitillgången som är problemet utan den delikata balans som krävs för att jorden skall ha ett bra klimat. Det finns faktiskt fler problem som t ex förmögenhetstillväxten i järnvägsknutpunkter eller trängsel och avgaser i storstäder. Men i grunden ligger en växande insikt om att vi behöver minska de fysiska transporterna.

Så kommer informations- och kommunikationsteknik. Det går att förstå som att våra sinnen förstärks miljonfalt. Vi kan höra vad en människa säger på andra sidan jordklotet. Vi kan se vad som händer i OS-arenan i Moskva och vi kan snart känna texturen av en yllefilt i Madrid. Utan att flytta oss ur stolen.

Igen får vi tre förståelsegenerationer.

En som betraktar människans sinnen som alltings mått. De talar om en live-spelning, ett riktigt möte, en riktig bok och ett äkta handslag eller en äkta kram. De måste flytta på sig för att något skall hända. De reser till jobb, de cyklar för att se fotbollsmatchen och de flyger till Italien för lite äkta pasta.

Nästa generation förstår att människan fått superkrafter. Vi kan spela i ett tajt rockband med 4.000 musiker, vi kan träffa människor som är på andra sidan jordklotet, vi kan läsa böcker fast vi inte kan ett ord av det språk de är skrivna på, vi kan trösta barn fast vi inte är hemma och vi skulle kunna ha cyber-sex. De flyttar sig fortfarande kopiöst mycket. Men de kan, som experiment, ha virtuella möten. De tycker det är fantastiskt att dela tankar på Twitter och de jobbar hårt för att få bra betyg på Tripadvisor. Så att folk kan komma och besöka dem. Gärna långt bortifrån.

Den tredje generationen är den som på allvar börjar fundera på vad vi kan göra i stället för att leka med superkrafterna. De har slutat räkna likes på FB och de har slutat skriva ut små plastbitar på sin 3D-skrivare. De läser inte kravspecar på nästa mobil och de förstår inte konceptet ”Svenska för invandrare”.

Det är den här generationen som kommer att sluta resa. Det är den första generation som betraktar att ”inte flytta på sig” som default.

De här tre har helt olika förståelse. Och det är nu det hettar till.

Vi vill ju att våra barn, nästa generation, skall resa mindre. De måste förstå det vi inte förstod (och inte hade teknik till), nämligen att det mesta de vill ha ut av livet kan de nå utan att flytta sina kroppar från A till det avlägsna B.

Kommer de att förstå det? Nej, inte så länge de går i ett moln av:

”Du kan inte lära dig matte hemma. Du måste gå till skolan.”

”Du kan inte leka med dina kompisar på nätet. Ta din cykel och ge dig iväg.”

”Du kan inte förstå Förintelsens vidrighet genom att vi pratar om det. Vi måste åka till Auschwitz.”

”Du kan inte lära dig naturvetenskap på nätet. Du måste ha en riktig bok, en riktig penna och riktiga anteckningar. En bok som är tryckt i Polen, en penna som är gjord i Kina och anteckningar som så småningom, efter en rad transporter, skall eldas upp i en fjärrvärmepanna i Hultsfred.”

En del av de här barnen kommer, trots våra ansträngningar, att bli den tredje generationens invånare. De som på allvar förstår ett digitalt samhälle. Men den andelen kommer att vara mycket mindre än vad den hade behövt vara.

Vad spelar det för roll? Ja, det spelar naturligtvis roll för just de här människornas framtid, men det spelar också roll för samhällsutvecklingen.

Det tidigare, analoga, samhället har en ”välfärdslogik”, ett digitalt Sverige en helt annan.

Det betyder att de mekanismer som fördelar resurser ”rättvist” (oavsett vad vi menar med det) inte kommer att fungera om vi bara förflyttar en process från analogt till digitalt. Tvärtom fungerar digitalisering som en differentialförstärkare eller en orättviseförstärkare.

När vi digitaliserar vården, skolan, arbetsmarknaden eller politiken måste vi alltså bygga om affärslogiken samtidigt.

Annars kommer vården, skolan, arbetsmarknaden och politiken att bli system där små orättvisor förstärks, förmodligen exponentiellt.

Vårdcentraler på nätet gynnar de friska och starka, digitalt lärande gynnar de elever som redan har bäst förutsättningar hemma, den som redan har stort kontaktnät kommer att få ännu fler jobb och politik kommer att handla om genomslag på Twitter.

Det finns två tänkbara vägar.

Antingen avstår vi ifrån digitalisering med argumentet att det blir orättvis vård, orättvis skola, orättvis arbetsmarknad och orättvisa val.

Då är det den första, och kanske den andra, generationens förståelse som används för navigationen.
Eller också drar vi nytta av de fullständigt gigantiska vinster digitalisering innebär. Men inte genom att digitalisera existerande system utan genom att bygga alldeles nya.

Men det här kräver att vi, och våra politiker, på djupet förstår digitalisering. Att vi tillämpar den tredje generationens tänkande redan nu. Och det i sin tur kräver att vi

verkligen vill, i betydelsen lägger manken till, anstränger oss, åbäkar oss och läser på för att förstå digitalisering.
Ludditer i alla länder! Förskingra er!

Comments are closed.