Verkligheten förändras i tre skikt

Verkligheten går att förstå på hur många sätt som helst. Ett som jag tycker ger mening och förklaringsvärde är att föreställa sig världen i tre skikt, nämligen material, energi och information.

Materialskiktet består av vår fysiskt påtagliga värld, allt som går att mäta i kilo helt enkelt. Från de minsta partiklarna i en atomkärna till Himalayas bergskedjor.

Energiskiktet består, inte alls överraskande, av energi. Den mäts i joule och här finns all värme och rörelse.

Informationsskiktet slutligen mäts i bits och består alltså av information, från det som lagrats i mitt DNA till böckerna på Kungliga biblioteket.

Samhällsutveckling, historisk och nutida, kan förstås som utveckling eller exploatering av ett eller flera av de där skikten. Ibland under långa och långsamma processer, ibland i språng. Det vi egentligen gör är att vi lär oss hantera, förädla, skapa, distribuera och utnyttja resurserna i resp skikt. Materialskiktet, energiskiktet och informationsskiktet motsvaras av mänskliga ansträngningar för materialförsörjning, energiförsörjning och informationsförsörjning. Några sådana utvecklingssteg är särskilt synliga.

I materialskiktet tog vi ett språng under den neolitiska revolutionen för 12 000 år sedan. Vi gick från att vara samlare och jägare till att kunna tillgodose våra materiella behov på platsen där vi faktiskt fanns. Vi odlade grödor i stället för att leta efter dem, vi domesticerade djur i stället för att jaga dem. Man kan säga att vi började resan där människan tillverkar det vi behöver i stället för att hoppas på att hitta det. De perioder vi kallar stenåldern, järnåldern och bronsåldern har fått sina namn på 1820-talet av en dansk arkeolog som hette Christian Thomsen. Han skapade det som kallas treperiodssystemet som används i hela Europa och namnen beskriver det viktigaste materialet för verktygstillverkning. Det här var tre stora steg i materialskiktet och det fortsätter ju. 2010 fick Andre Geim och Konstantin Novoselov Nobelpriset i fysik för sitt arbete med grafen, ett material som består av kolatomer ordnade i ett skikt som bara är en atom tjockt.

Energiskiktet har andra trappsteg, det första förmodligen för mer än en halv miljon år sedan då man tror att den moderna människans föregångare, Homo Erectus, lärde sig göra upp eld. Till energiskiktet hör ju också uppfinningen av hjulet, när vi lärde oss segla, tämjde hästar och oxar och så småningom ångmaskin och elektricitet. Också här pågår arbetet fortfarande – både vad gäller hur vi skapar användbar energi och hur vi ser till att använda så lite som möjligt för att få saker gjort.

Informationsskiktet slutligen innehåller steg som vår språkutveckling med start för 2,5 miljoner år sedan, skriftspråket i Mesopotamien för 5 000 år sedan och så, accelererande, Gutenbergs boktryckeri på 1400-talet (kineserna tryckte böcker dessförinnan), morsetelegrafen, skolan, snällpressen, radio, television, transistorn, internet och AI. Förändringar i de här skikten förändrar förutsättningarna för samhället, alltså för våra sociala strukturer. Ibland sakta och ibland revolutionärt. Ångmaskinen ledde till nya industrier och nya sätt att resa men det gick förhållandevis långsamt, åtminstone om man jämför med elektrifieringen som ju förändrade Sverige på några årtionden. Båda är trappsteg i energiskiktet och sammantaget ledde de till det vi kallar den industriella revolutionen. Den innehöll också ett viktigt steg i materialskiktet, nämligen vår förmåga att tillverka stål.

Samhällsförändringen är, i de allra flesta fall, en både oväntad och oönskad effekt av något annat, något vi egentligen ville. Att den är oönskad betyder inte att den är negativ, tvärtom är den oftast positiv, men den ingick inte i planen. Vi uppfann inte ångmaskiner och elnätet med baktanken att vi skulle få storstäder, regioner med 50 000 anställda och storsjukhus. Men vi fick det ändå, bra men oväntat och oönskat. Skulle man kunna förändra samhället i önskad och förutsägbar riktning genom att utveckla ett eller flera av de tre skikten? Jag tror inte det, mekanismerna är i sann mening komplexa och det är inte möjligt att förutse vilka de sociala effekterna blir även om vi skulle kunna bestämma exakt vad vi vill uppnå i material-, energi- eller informationsskikten.

Vi kan inte heller förutse, eller bestämma, hastigheten i samhällsförändringen. Ett plötsligt språng i något av skikten kan ge en plötslig samhällsförändring, eller en långsam. En långdragen process i ett eller flera av skikten kan resultera i en långdragen samhällsutveckling, men det kan också leda till något som närmast liknar en jordbävning. Ett tryck som ökar under många år och som plötsligt får utlopp. Så det är svårt att förutse och ännu svårare att kontrollera. Däremot kan vi dra slutsatser kring vad, i den existerande modellen, som kan tänkas påverkas. Om vår tankemodell kring samhällsbyggnad och fysisk planering innehåller åtskilda platser för fritid respektive arbete, och om en stor del av den fysiska planeringen handlar om att lösa transporterna mellan de två platserna. Då kan vi anta att ett rejält språng i informationsskiktet skulle kunna ta bort den skarpa distinktionen mellan fritid och arbetstid, bostadsområden och arbetsplatser. Det vet du såklart, men det illustrerar hur vi kan koppla också hypotetiska förändringar i ett eller flera skikt till våra existerande tankemodeller för samhälle och organisation.

Slutligen skall det också sägas att en förändring i ett skikt kan vara negativ och resultatet av annat än mänsklig utvecklingsiver. Vi kan naturligtvis få råvarubrist eller energibrist på en global och långvarig skala. Det skulle förmodligen få oss att damma av gamla tankemodeller från förr men principen är densamma. Faktiska förändringar i världen måste leda till förändrade tankemodeller för den som leder en kommun eller en region. Just nu står vi mitt i ett stort språng i informationsskiktet. Ett positivt språng men ett omskakande sådant. Mer om det i nästa avsnitt!

Informationsskiktet just nu!

De senaste åren har det varit turbulent i framför allt två av de tre skikten, nämligen energi och information. Energiskiktet av två skäl, dels att klimatfrågan kräver att vi använder mindre energi, dels att vi har energibrist (eller oroas av att vi kanske får energibrist). Informationsskiktet revolutioneras i det närmaste av AI-genombrottet. De här två förändringarna kommer med säkerhet att samspela men huvudrollen har informationsfrågorna så det är dem vi behöver förstå och lägga fokus på. Som jag beskrivit tidigare så finns det ett antal distinkta trappsteg i informationsskiktet, från sumerernas kilskrift till 1900-talets radio, telefon och television.

Men det steg vi är mitt i nu är naturligtvis digitaliseringen. Resan började med att Bardeen, Brattain och Shockley uppfann transistorn 1947. För det fick de för övrigt nobelpris tio år senare. Ganska snart kunde man placera massor av transistorer på en och samma kiselbit och den integrerade kretsen var uppfunnen. Sedan dess har antalet transistorer som får plats en kiselplatta fördubblats vartannat år (det är det som kallas Moores lag) och en processor i en dator nu innehåller ungefär en miljard transistorer. De senaste processorerna från Nvidia, avsedda för AI-tillämpningar, innehåller 200 miljarder transistorer. Siffrorna svindlar – och det är också den enda mening de ger, för det är svindlande.

Digitaliseringsutvecklingen har en typisk ”hockeyklubbe-profil”, först går det väldigt långsamt och så plötsligt drar det iväg. Den långsamma delen kan sägas vara från 70-talets första datorer till 2020. Den plötsliga accelerationen handlar så klart om AI men det lämnar vi en liten stund. Först behöver vi förstå varför digitaliseringen, från Kommundatas första löne- och ekonomisystem – till lärplattformar, kommunwebbar och ärendehantering, givit så nedslående lite resultat. För det är nedslående lite, dessutom har de ganska blygsamma vinster som ändå gjorts runnit ut i ingenting eftersom vi inte haft en vettig idé om vad det skulle bli.

Svaret på varför det blivit som det blivit, på ekonomikontoret, på stadsbyggnadskontoret, i äldreomsorgen och i klassrummen, är att vi använt digital teknik men behållit vår välkända analoga logik.

Och nu behöver jag förtydliga vad jag menar med analog och digital. Det finns tre områden där jag använder begreppen. Det första är formatet på information, det andra är tekniken vi använder och det tredje är vår verksamhetslogik. Vi börjar med informationsformatet. Digital information är information som är lagrad i form av läsbara siffror eller tecken. Föreställ dig en klocka, alltså en riktig klocka. Om tiden visas i form av siffror (”09:34”) presenteras informationen digitalt. Om det i stället är en urtavla med visare så är informationen analog. Om urverket bakom urtavlan är kugghjul eller en mikroprocessor hör inte hit, vi koncentrerar oss på hur informationen presenteras. Information i digitalt format har en del fördelar och en del nackdelar. En fördel är att den inte förvanskas när den kopieras. Tänk dig viskleken men med klockor. En person får se en urtavla och får sedan ställa in en ny urtavla på samma värde – och så visa den för nästa person och så vidare. Om urtavlan är digital, d v s visar (”09:34”) kommer den med stor sannolikhet att visa exakt samma värde hos den hundrade försökspersonen.

Om urtavlan är analog, d v s med en timvisare och en minutvisare, är sannolikheten lika stor att den hundrade klockan kommer att visa en annan tid än den första. Nackdelen med digital information är att den är jobbigare att ta in för oss människor, det finns ett skäl till att hastighetsmätaren i en bil fortfarande är en visare i de flesta fall, vi behöver inte veta om farten är 87 km/h eller 89 km/h, däremot behöver vi veta ungefär med ett snabbt ögonkast. Är informationsmängderna stora blir det här uppenbart. En bild säger helt enkelt mer än tusen ord. Innan vi går vidare, kom ihåg att analog och digital information kan finnas på vilket medium som helst. När jag skriver upp ”1 liter mjölk” på en lapp på kylskåpsdörren så är informationen digital även om mediet är en papperslapp. På samma sätt är ett foto av ett mjölkpaket analog information, även om jag tagit bilden med min mobil.

Nästa begrepp handlar just om mediet, eller tekniken. Papperslappen i mitt exempel ovan är ett exempel på analog teknik och mobilen är digital teknik. Nu betyder begreppen analog och digital inte riktigt samma sak längre, det är inte informationen vi pratar om utan den teknik som används för att lagra och distribuera informationen. Också här finns det för- och nackdelar. Analog teknik antas ofta vara enklare att använda, billigare och säkrare om vi t ex får elavbrott eller problem med våra datorsystem. Å andra sidan är digital teknik bättre på att bibehålla kvalitet och innehåll i den information som sparas. En vinylskiva är analog teknik och en riktig ljudfantast vet att om man får en skiva från en tidig pressning så är ljudet bättre än om man får en skiva som är pressad senare, alltså när det redan gjorts många kopior. Det problemet har inte ett digitalt medium, där är varje kopia likadan som originalet.

Hittills har vi alltså en fyrfältare där alla varianter finns. Om jag fotograferar med en traditionell kamera så lagrar jag analog information med analog teknik. En bild tagen med en digitalkamera är analog information med digital teknik. Om jag skriver ”1 liter mjölk” på en papperslapp så är det digital information med analog teknik och om jag skriver samma sak i anteckningarna på min mobil så är det digital information med digital teknik.

Det sista exemplet är det som skapar det första ”språnget” i informationsskiktet. Om vi lagrar digital information med digital teknik så kan vi använda, förädla och utnyttja den på sätt som inte är möjligt i de tre andra fallen.

Det här leder oss till det tredje begreppet, nämligen logik. Med logik menar jag vårt sätt att föreställa oss arbetsformer, processer och informationsmängder. I den fysiska världen måste vi använda analog logik, jag kommer att beskriva den mer i detalj i följande avsnitt men några grundläggande egenskaper är:

• Ingenting kan vara på flera ställen samtidigt

• Allting måste göras i rätt ordning, man kan inte ”kasta in jästen efter degen”

• Att flytta information är energikrävande och dyrt

• Information kan flyta från en avsändare till många mottagare, däremot inte från många avsändare till en mottagare

Digital logik är i princip bara samma sak fast tvärtom:

• Allting kan vara överallt hela tiden

• Vi kan göra saker i vilken ordning som helst

• Att flytta information är i det närmaste gratis

• Information kan flyta från ofantligt många avsändare till ofantligt många mottagare

Det är nu vi får lite bekymmer, vi har alltså ett antal tänkbara varianter, några är omöjliga och några är riktigt dåliga, tyvärr har vi valt en hel del av de riktigt dåliga. Problemet uppstår därför att digital information hanterad med digital teknik tillåter oss att ändå använda analog logik.

När du ser mapparna på din dator, de mappar där du lägger dokument eller mail, då ser du att någon har tagit med sig den analoga logiken in i datorn vilket gjort det hela mycket sämre än vad det skulle behöva vara. Den analoga logiken säger att vi inte kan vara på flera ställen samtidigt.

När någon kräver att du stänger av din mobil medan mötet pågår så är det ett annat sätt att använda analog logik i en digital kontext. Mobilen och den digitala informationen tillåter dig att vara deltagare i flera möten samtidigt, vi borde alltså försöka utnyttja den logikens fördelar i stället för att använda den analoga logiken som mall.

Listan kan göras lång, men du kan vara säker på att varje gång någon klagar över att digitaliseringen gått för långt, eller inte medfört de fördelar den borde. Då har denne någon stött på en verksamhet som möjligen har digital information på digital teknik, men med analog logik. Och då blir det i bästa fall lite bättre, i de flesta fall bara sämre. Till detta kommer då AI, det AI gör är två saker. Dels kan AI konvertera analog information till digital information. För första gången kan vi alltså be AI leta rätt på alla foton som föreställer Wilma, Sune eller mormor. Informationen på fotona är analog – men AI kan skapa digitala listor över vilka personer som är på vilken bild. Det andra AI gör är att generera ny digital information, antingen genuint ny eller som resultatet av manipulation eller sammanställning av existerande information. Det här är det stora språnget i informationsskiktet. Vi står på tröskeln till ett samhälle där faktiskt all information kan digitaliseras och därmed sökas, analyseras, förädlas och förbättras.

Men då måste vi ha lärt oss vad den digitala logiken innebär och hur vi skall organisera oss för att dra nytta av den revolutionen.